New English Blog

Ive recently started a new blog about my favourite hobby, genealogy. So follow me on Nordic Roots

Annonser

Paus

Inte mycket aktivitet här, jag vet. Boken planeras fortfarande och det känns inte som om jag har så mycket att säga här tillsvidare. Så på obestämd framtid låter jag bloggen gå i vila.

Lämna kommentarer här om ni vill nå mig.

Oväntad hjälp av hober

Jag ser stordåd nästa år. Jag intalar i a f mig det. Sporrad och kreativt uppmuntrad av både själva trailern för The Hobbit: An unexpected journey och förväntningar jag byggde upp inför den, känner jag suget efter att skriva igen. Inte ett ord har jag författat på boken sen jag startade om historien från noll för ett par månader sen. Ungefär samtidigt gick jag in i väggen på många sätt och kreativiteten dog. Jag har funderat mycket på storyn sen dess så förhoppningsvis har den mognat till sig lite istället. Återkommer förhoppningsvis snart med mer om boken.

Pluggpaus

Bloggtorkan här beror på att jag prioriterar bort bokskrivandet just nu. Det går illa att kombinera med annat. Plugg och annat kommer före just nu. Men har du bloggen i en rss-läsare missar du inget.

Intetsägande motiveringar för litteraturpris

När det kommer till poesi är jag hopplöst okunnig. Jag har således ingen åsikt om Tranströmer är en värdig vinnare eller ej. Men jag misstänker att han är det eftersom alla som läser mycket säger att han är bra. Vem är jag med min neanderthalspanna att ifrågasätta det jag inte kan något om helt enkelt? Jo jag har hört ett par ggr att jag inte ska ifrågasätta vad ”folk som kan saker om kulturen tycker”. Faktiskt. Och jag hörsammar att man tydligen kan vara expert i vad som är bra kultur eller inte. Det är inte alls subjektivt eller så. Nej nej.

Vad som däremot är lika fascinerande varje år är när motiveringen för vinsten skall läsas upp. Den är alltid – i mina öron, och fler vaxstrutar än mina med mig vet jag – totalt intetsägande. Påminner väldigt mycket om horoskop faktiskt. En motivering kan ibland säga allt och inget alls specifikt för en författare.

Jag vet, det är såklart svårt att motivera något kring ”konsten” så att säga. Men nog sjutton kunde det göras bättre och mer typiskt för varje utövare. Så här står det om Tranströmer:

”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”

Öh va? Är det inte en egenskap som alla goda författare och framförallt poeter kan sägas ha? Förmågan att skriva i fantastiska liknelser i nya ord? Återge ”verkligheten”.  Jag tycker mig ha sett det motiveras säkert 10^234 ggr i livet om poeter och poesi. Inte minst av Nobelprisets utdelare i litteratur. Kalla mig analt uppmärksam, men här står det med flera ggr för de senaste 25 åren. Vad skiljer sig egentligen följande från årets? Inget konkret iaf. Och finns det en skillnad har De Aderthon gjort sitt bästa för att dölja det.

1998 José Saramago, Portugal. ”som med liknelser burna av fantasi, medkänsla och ironi ständigt på nytt gör en undflyende verklighet gripbar”

 

För det handlar ju inte om att det inte skulle vara skillnad mellan författarna, men att de lärde aldrig i ord kan motivera ordentligt och konkret i enighet med naturvetaren Nobels uppenbara intentioner med priset.

Jag kan inte låta bli att stärkas i min grumliga tes att kulturvetare tenderar att göra sitt bästa i att taffliga försök att intellektualisera ”konsten” med akademiskt språk också gör så för att distansera sig från pöbeln, och markera att man minsann är lika mycket akademia som vetenskaperna – genom att helt enkelt förvirra folk till att få det att låta omständigare än det är.

När priset i medicin, kemi och fysik annonseras som handlar det om att de i motiveringen försöker förklara varför personen vann och för vad, så att det går att förstås av mer eller mindre alla. Det är ofta komplexa avancerade naturvetenskapliga upptäckter vars ”nytta” ligger svåråtkomligt för oinsatta. Därav är en grundidé (verkar det som i a f) att man måste motivera det enklare. Jag brukar förstå motiveringarna varje år. Detta nedan är den unika nyttan/det spektakulära för just årets vinnare i medicin.

 …för deras upptäckter rörande aktivering av medfödd immunitet och andra hälften till Ralph M. Steinman för hans upptäckt av dendritcellen och dess roll vid förvärvad immunitet…

När litteraturpriset motiveras känns det mest som man försöker motivera för världen hur intellektuellt högstående författarskapet är snarare. Dvs man bygger på den där tronen över folket så gott man bara kan. Dvs göra det enkla svårare än det är med misstänkt dunkla komplexfyllda intentioner. Men som sagt, jag tillhör ju pöbeln, jag begriper ju inte vad kulturvetareliten menar – och ska tydligen inte få det heller.

Ssd SVD

Tumulus

Täta slöjor av dimma, blågrönt daggfuktigt gräs och solstrimmor inramar en gravhög i den tidiga morgonstunden en småkall oktobermorgon i Lund.

Idag på morgonen tog jag en promenad förbi bronsåldersgraven som bara ligger ett stadigt stenkast från mitt hem. Den kallas Räfshögen (eller också ibland Kungshögen) och uppfördes någon gång under bronsåldern som gravmonument för en nu för evigt bortglömd hövding eller annan betydelsefull person.

Få platser är mer magiska i sin känsla än omgivningarna kring en gammal gravhög. Den här har stått på sin plats och sett järnålderns folkvandringar passera, Vendeltidens handelsmän på väg till Uppåkra för att sälja guld och inte minst danska vikingakungar som lät anlägga staden Lund strax sydost.

Den har bevittnat denna stads mäktiga domkyrka uppföras, brinna och åter uppbyggas. Den har sett stora slag omkring sig. Slaget vid Lund skedde inte långt härifrån. Blodet har bokstavligen talat runnit på dess slänter.

Den hade stått här i 2000 år när universitet byggdes och den har troligen alltid gett kalla kårar hos bönder som slitit på markerna kring den och förbivandrande människor genom alla tider. Den har i kraft av sitt utmärkande geografiska kännetecken säkert varit mötespunkt för älskog, svek, hat, affärer och sorg.

Gravhögar, sk ”tumulus” på latin finns med i många berättelser om magi och mystik och det är kanske inte så konstigt alls. Det är svårt att tänka sig annat än att det trots allt bor bortglömda uråldriga väsen i dess inre.

Nystart

Jag har startat om min bok helt. Ja i huvudet. På pappret har jag inte börjat om ännu. Det är också därför jag känt en längre tid att jag inte har haft så mycket att säga här. Men det börjar arta sig nu igen.

Första skrivrundan med 15talet skrivna kapitel blev förvisso rätt bra, men saknade två grundläggande saker: Spänning och så fick jag problem med att förklara en rätt så grundläggande logisk sak: Hur en 13-årig tjej kan sticka iväg från sina morföräldrar utan att bli polisanmäld som försvunnen så småningom. Det händer bara inte.

Genom att komma på en lösning på det problemet så slog jag också helt enkelt två flugor i en smäll. Morföräldrarna måste ju också försvinna. Vips har vi ett personligt mysterium som måste lösas därtill vilket jag saknade tidigare. Med detta har jag inte avslöjat något superviktigt, för det sker rätt så omgående i boken.

Låter allt obegripligt? Ja om man inte vet storyn i sig blir det ju tämligen svårt att föreställa sig vad jag menar nu. Men jag vet seriöst inte vad jag ska göra åt saken som gör att ni förstår bättre. Inte ännu i a f.

Vi får se hur mycket av huvudstoryn jag är beredd på att avslöja – jag kan inte avslöja vissa väldigt grundläggande delar utan att avslöja för mycket och än så länge har jag inte kommit på så mycket att säga förutom det heller. Vilket gör det lite trist för er läsare här kanske.

Men vi får se. Det ger nog med sig när jag börjar publicera utdrag ur boktexten istället. Det är nog ända sättet att inte avslöja för mycket faktiskt. För så fort jag ska förklara för andra vad boken handlar om så blir det i regel: ”Ja det är en spänningsroman för ungdomar som utspelar sig i folktro/nordisk mytologimiljö” – vilket ju inte säger ett dugg.

Jag kan inte säga ett jota om huvudstoryn, för då avslöjar jag något lite för viktigt. Men en slags ingress-förklaring ska jag nog allt kunna skapa så småningom som duckar det problemet. Spänning är all god läsnings moder – så man vill inte spoliera något.